Beväpnad med kurspoäng och litteraturhänvisningar gav jag mig ut i stadens skolor för att skapa förändring hos de unga. Jag skulle omvända machogänget med lånade tankar om kritisk maskulinitet. Jag skulle få dem att omfamna mjuka värden och att öppet våga visa sina känslor.
Det gick sådär, kan man väl säga.
Nu, några år senare, ser jag förändring som en inre process som är väldigt svår att styra. Att förändra sig själv är svårt, att förändra någon annan är omöjligt. Det jag jobbar med är att hitta sätt att underlätta den förändringen. Att göra det lättare för andra att skapa det liv och den värld de längtar efter.
Varför gör vi som vi gör?
Allt vi gör drivs av våra behov. Ska vi skapa förändring underlättar det att förstå varför vi gör som vi gör. För att göra det så behöver vi först lyssna. Många gånger är vi väldigt snabba på att dra våra egna slutsatser. Då tror vi att vi vet vad andra tänker och tycker och varför de agerar som de gör. ”Han är bara lat”, ”Om det här var viktigt för dig skulle du..”, ”Du gör det där bara för att spela tuff”.
Han är inte lat, han kämpar varje dag med sin depression. Personen tycker det är viktigt men visar det på ett annat sätt. Personen vill inte vara tuff men det är ett av få verktyg den har för att inte bli utsatt för våld.
Får vi inte de här nycklarna genom att lyssna så är våra chanser att möjliggöra förändring väldigt små. Det här gäller också oss själva. Många gånger tror vi att vi vet varför vi gör som vi gör, men vi har glömt att lyssna.
Hur kan vi möjliggöra förändring?
Viktiga förutsättningar till förändring är trygghet, medskapande och lekfullhet. Har vi de förutsättningarna på plats så har vi ökat möjligheterna för de som vill förändra sig. Om vi dessutom skapar trygga (men inte alltid bekväma) rum för samtal så kan vi också skapa förutsättningar för förändring på gruppnivå. Nedan är tre tankar på hur vi kan möjliggöra förändring hos andra.
Synliggöra behov
Alla handlingar vi gör är kopplade till ett eller flera av våra behov. Vi har alla en mängd olika strategier för att uppfylla våra behov. Alla strategier är inte funktionella. Exempel: mitt behov är näring, min känsla är hunger, min strategi är: äta godis. Jag blir mätt men också lite illamående och har inte fått i mig särskilt mycket näring.
När vi gör saker som vi har svårt för att ändra, så kan det vara för att det undermedvetet är kopplat till ett behov som vi inte ser. I exemplet ovan så skulle det kunna vara så att vi kopplar ihop godis med att ge oss själva något lyxigt, skämma bort oss själv, ge oss själva en belöning. Där skulle behovet kunna vara att känna sig värdefull eller att ha gjort någonting bra. Då tanken är ”har jag fått en belöning måste jag ju gjort något bra”. Ofta kan vi ju också koppla ihop det med en prestation. ”Nu har jag jobbat hela dagen och gjort tråkiga saker, nu förtjänar jag…” Om vi kan synliggöra vilka behov det är som är kopplade till vår strategier så kan vi se om vi kan hitta andra sätt att fylla de behoven, andra strategier som är mer funktionella.
Lyssna
Många gånger när vi lyssnar på andra eller oss själva så fyller vår hjärna i. Det är som att vi börjar lägga ett pussel men hjärnan är lite för otålig för att vänta på bitarna. Se den tar en penna och fyller i resten direkt på bordet istället. Eller så börjar hjärnan komma med bedömningar ”vad bra gjort”och ”sådär skulle inte jag gjort”. Eller med förslag på lösningar, ”om du bara…” och ”så här kan du ju tänka…”. Ingen av de sakerna hjälper oss att faktiskt lyssna på den andra. Många av oss har tränat mycket på att tala och prata. Retorik och disposition. Men inte så många av oss har tränat på att lyssna.
Leka
Att vara i leken gör det möjligt för oss att testa. Vad händer om jag gör såhär istället? Ofta kan vi ju behöva testa många gånger innan vi hittar rätt. Men testar vi saker i den ”riktigt” världen så blir det lätt kopplat till prestation och upplevelsen av misslyckande. ”Nu misslyckades jag igen” och ”Varför kan jag inte bara bestämma mig!”Därför tänker jag att det är väldigt hjälpsamt att vara i kontakt med det lekfulla när vi vill skapa något nytt. Även om det kan kännas lite läskigt, barnsligt och oprofessionellt.
Det jag kan bidra med
Jag har många metoder och lång erfarenhet av att arbeta med samtal och lyssnande kopplat till behov och känslor. Där jag specialiserat mig på att skapa rum som är tillräckligt trygga och lekfulla för att vi ska våga titta på oss själva. Delar av det här arbetet är inspirerat av Marshall Rosenbergs Non violent communication. Vidare så har jag lånat inspiration från ett otal metoder och förhållningssätt. Vilket gör att mina metoder i rummet många gånger är en egendesignad buffé av de bästa russinen.