Att skapa tillsammans är något grundläggande mänskligt. Som sociala varelser är vår förmåga till medskapande en av våra största styrkor.
Ett tydligt exempel är hur barn leker tillsammans—genom att förhandla, göra överenskommelser och kompromissa visar de medskapande i praktiken.
När vi får medskapa känner vi både ansvar och tillhörighet för det vi är med och skapar. För att uppnå långsiktigt hållbara förändringar är det därför avgörande att involvera människor så att de känner sig delaktiga och engagerade.
Medskapande leder också till kvalitativt bättre resultat, eftersom vi då kan dra nytta av hela vår kollektiva intelligens. Det gör det möjligt att få fram idéer och perspektiv som annars kanske aldrig skulle ha kommit fram. För att fullt ut utnyttja denna kollektiva intelligens behöver vi ge plats för alla perspektiv i rummet, vilket stärker både känslan av att vara sedd och den psykologiska tryggheten i gruppen.
Utmaningar
En stor del av dagens samhälle är utformat på ett sätt som inte främjar medskapande. Vi är ofta präglade av hierarkiska system där makt och ansvar koncentreras till dem högre upp i hierarkin. Denna struktur kan skapa hinder och utmaningar när vi försöker samarbeta och skapa tillsammans
Tillit och kontroll
Medskapande innebär att man är behöver att ge upp en del av kontrollen, vilket för vissa kan kännas obekvämt eller opassande. ”Hur ska det gå om ingen styr?”
Många organisationer pratar om tillitsbaserad styrning, men vissa implementerar det endast delvis eftersom de är rädda för konsekvenserna av att ’förlora’ kontrollen.”
Att lita på processen
I början av min resa inom det medskapande fältet stötte jag på idén om att ”lita på processen”. Denna idé bygger dels på förmågan att utforma välgenomtänkta processer, men framför allt på tilliten till gruppens samlade kompetens.
När vi skapar rätt förutsättningar för gruppen och tydligt visar vår tilltro till dess förmåga, händer något speciellt. Gruppen och dess medlemmar börjar självorganisera sig—en naturlig egenskap hos oss människor, som dock kan försvagas om vi inte får möjligheten att öva på det.
Resultatet eller riktningen som växer fram kan ibland skilja sig från det som ursprungligen var tänkt eller planerat. Därför behöver genuina medskapande processer alltid vara flexibla. Jag är också övertygad om att de i slutändan leder till bättre resultat.
Komplexitet
System som involverar människor är oftast komplexa, eftersom de består av många faktorer som påverkar varandra på oförutsägbara sätt. När vi arbetar med sådana system eller utmaningar kan vi inte i förväg veta exakt hur vi ska agera för att nå ett visst mål.
Istället behöver vi testa oss fram och anpassa oss under processens gång. Någon beskrev det som att ”dansa med systemet”: vi tar ett steg framåt och ser hur systemet reagerar, för att sedan anpassa våra nästa steg.
När vi arbetar med en grupp människor är det omöjligt att på förhand veta vilka erfarenheter och perspektiv alla tar med sig. Genom att bjuda in till medskapande med en attityd av nyfikenhet och lyhördhet skapar vi goda förutsättningar för att hantera den komplexiteten.
Dock bör inte alla frågor och situationer lösas genom medskapande. Enkla problem kan lösas direkt, och i mer avancerade frågor kan vi förlita oss på experters kunskap. Det är i de genuint komplexa frågorna som medskapande verkligen kommer till sin rätt och blir ett effektivt tillvägagångssätt